En av få som bestod utav stjärnstofft

För ett år, en dag och några timmar sedan försvann den finaste katten från jordenlivet och for upp i det blå. Hon blev tvungen att avlivas efter att ha fått diabetes som inte gick att bota.

Hon kom till oss en julafton för många år sedan. Jag hade gått ut och strosade runt i trädgården, lite uttråkad eftersom alla hade fullt upp med att laga mat. Så hoppar en lite katt upp på stenmuren hon tassar fram till mig och ställer sig på bakbenen med framtassarna på min mage.
Egentligen började det hela inte då utan redan natten innan då vi ställde ut vår julskinka för att kyla den. När vi skulle hämta den nästa morgon hade någon rivit upp plastpåsarna vi hade stoppat formen med skinkan i och ätit en tredjedel av den. Efter att ha kläng på fönstrena och tiggt mat så stannade hon hos oss och vi döpte henne till Maja, eftersom Lassemajas detektivbyrå var årets julkalender. Hon var nog den finaste julklapp jag någonsin fått.

Hon var lite som en mamma för om man grät (att fuska gick också bra) så kom hon fram till en och ville trösta en genom att kela. Var man sjuk kom hon alltid och kollade till en och la sig jämte en i sängen.

Hon gav ifrån sig en kull på fyra busiga kattungar. Två stycken försvann men två har vi kvar än. De är inte riktigt lika gosiga och har sina egna så egenskaper och beteenden, men de är minst lika fina på sitt sätt.
Ville bara hedra denna fina kisse med att berätta hennes livshistoria, den korta verationen. :)